Min älskade marvinshona Freya-Baby har lämnat oss... Idag, den 23/4 -2008 på grund av ålder. Hjärtskärande till max. Tårarna bara sprutar. Jag älskade ju henne. Ska Casper vara ensam nu då? Givetvis älskar jag honom med. Så mkt att jag inte vill att han ska vara ensam. Han har ju iofs Snöboll, men det var ju Snöboll och Freya som var tajta... En katt och ett marsvin som ligger o myser o sover tillsammans har jag aldrig sett innan. De hade ett sånt fint band, de två. Casper är ju Freyas son (kastrerad). Stackars liten, mamma är död... Jag får agera mamma nu. Han är ju iofs stor, och jag har ju alltid varit adoptivmamma till dem båda.

Glömmer aldrig när jag fick hem dem. De hade det ju inte så bra där de bodde innan. Fick alldeles förmkt mat, grönt vatten, förgamla vitaminer och ingen uppmärksamhet. Jag gav dem ju iaf ett bra hem...


Har ju sedan länge sagt att efter dem blir det inga fler marsvin. Men så elak kan jag ju inte vara så Casper får vara ensam, eller? Vill ju iofs inte vara med om detta en gång till, men dör gör ju alla... Får isf inskaffa en äldre hona. Skulle vilja hjälpa någon så som jag gjorde nu, igen.

Åh, jag är så ledsen... Freya-Baby, vila i frid. Jag kommer alltid att älska dig. Du berikade mitt liv. När ingen annan var glad och social hade du alltid humöret uppe och "pratade" glatt av dig. Ingen kunde någonsin missa dig. Du hälsade på alla med ett litet pip, och tittade upp på mig med dina söta ögon när du bad om en morot, eller ett salladsblad eller någonting annat. Lova mig nu, en sista gång, att vila i frid. Det är du värd <3

Förevigt din
Nicolsan